Lopptorg

Idag var jag till ett stort lopptorg. Jag vet inte vad som var mer sorligt där, vissa av sakerna som såldes där eller det fakta att det minns människor i vårt samhälle som måste köpa sina kläder, kärl med mera från just lopptorg. Bland alla saker fanns det slitna kläder, smutsiga och klibbiga kärl, söndriga konditionscyklar och uppstoppade djur. Jag förstår ju att människor vill bli av med saker de inte mer behöver, men själv så för jag mina söndriga kläder till en insamling istället för att försöka få folk att köpa dem för 4 €. Priset leder oss till följande sak som slog mig. När jag tänker på lopptorg, så tänker jag att det skall vara billigt och med billigt tänker jag på saker som kostar mella 0-30€ ungefär, men på det här lopptorget fanns det till och med saker som kostade över 200 €. Sen att lopptorget fanns i en gammal idrottshall som fortfarande hade lite svettlukt kvar på väggarna, kändes ju inte bättre heller.

Jag har aldrig varit lopptrogs intresserad egentligen och den här vistelsen gjorde ändrade ju inte precis på min åsikt heller.

Detta är inte en modeblogg

Ibland får man vara med om så konstiga saker. Som idag, då jag gick från parkeringen till skolan och en man cyklade förbi mig. Inget konstigt med det kan man tänka, men han hade solglasögon och en blindkäpp på sin pakethållare.

Några dagar sedan såg jag en kvinna som slickade sig på fingret för att bläddra vidare på sin smart phone.

Jag hörde här om dagen om en man som hade sprungit fyra maratons med en 10 kg rinka på ryggen. Några av maratonerna (skriver man det så?) hade gått genom typ öknen. Alla andra människor bara ”vau vad coolt”, det enda jag kunde tänka var ”varför?”.

Det tycks vara i mode (jag tror det är mode eftersom man ser dessa skjortor överallt, men eftersom jag inte är så modig…modeintresserad så är jag inte säker) med skjortor som har typ spiderman, kalle anka och superman teman. Jag tycker dessa skjortor är väldigt söta. Eller tyckte det, ända tills jag stod och tittade på en supermanskjorta som hade ett stort S på sig. Jag tittade på prislappen och gissa vad det stod på den. ”Sperman 14,95€”. Jag valde att inte köpa den skjortan eftersom jag inte kunde vara helt säker på vad S:et framme på skjortan stod för.

Föreläsning

Som jag igår berättade så skulle jag igår på Juice Plus föreläsning. Inför denna hälsosamma föreläsning hade jag laddat upp med chokladkex. Men jag kände mig lite bättre när en av föreläsarna berättade att det är bra för håret med fetter i små mängder. Mera kex! tänkte jag.

En av föreläsarna var en fysioterapeut som berättade hur viktigt det är att vi tar hand om vår ryggrad och vår nacke. Desto mer hon berättade, desto rakar i ryggen satt jag. Visst är det roligt med människor som har en sådan inverkan på andra. Man tänker automatiskt tanken, tänk vad de kunde göra som politiker. De här människorna är sådana som säkert kunde sälja glasögon åt en blind.

Det var roligt att vara på föreläsningen, dels för att jag vann ett gåvokort till en massös och dels för att jag fick träffa min bror som jag ser väldigt sällan i och med att de bor 3 timmar från oss. Efter föreläsningen pratade vi och skämtade. Ja, mamma och pappa, ni läste rätt. Så sluta gnida era ögon.

Vill ni veta mer om Juice Plus så kolla deras hemsida.

Juice Plus

Jag kommer inte på någon rubrik

Halloooo bloggläsare! Efter en hel dag i skolan, kom jag hem och fortsatte på några skoluppgifter. Nu skall jag snabbt äta något och sedan dra mot stan. Skall möta upp en arbetskompis och gå med henne på min brors föreläsning om Juice Plus, ett bra tillägg till kosten för att få alla vitaminer man behöver. Tyvärr jobbar min man sent idag så han kan inte följa med. Jag vet inte exakt vad det beror på men jag mår så bra idag. Känner mig liksom glad i hela kroppen. Känns riktit bra eftersom det varit ganska stessigt och många sömnlösa nätter de senaste veckorna. Just walk on, nothing ever stays wrong that long, eller hur :) .

YouTube Preview Image

It’s a good day, to have a good day

Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg såhär på morgonen en vardagsmorgon. Men eftersom jag nu kan sätta mig ner och skriva några rader, kan det betyda bara en sak: min stress börjar släppa. Eller så betyder det att jag inte har något annat att göra en tisdagsmorgon klo. 7:25.

Hur som helst, så blir det idag skola hela dagen. Vi skall presentera ett stort grupparbete om att att starta eget företag. Ha en bra dag!

Man blir på dåligt humör av att leva hälsosamt

Alla som säger att man mår bättre av att äta hälsosamt, ljuger så det brinner om öronen på dem. Jag har kommit fram till att man möjligen mår fysiskt bättre av att äta hälsosamt, men varje gång man går till burtiken för att köpa denna hälsosamma mat, så blir man bara arg. Det är så sjukt dyrt! Det kräver inte bara självdiciplin att leva hälsosamt, det kräver även en tjock plånbok. Något dom glömmer nämna i varje program som går ut på att folk skall banta. Jag är ganska säker på att det är just på grund av den dyra maten som alla som är med i programmen vinner typ 10 000€.

Smart phone?

Igår var det en vacker vårdag. Jag valde att fira detta med att tappa min telefon i grus och ha sönder hela rutan på min smart phone. Jag önskar bara att min telefon hade varit smart nog att landa med något annat än framrutan före, men man kan inte få allt. Men en ny telefon skall jag få i alla fall.

Idag är det eurovisionsfinal! Kvällen då man får frossa i sig med godsaker som frukter, godis och lemonad. Kvällen som slutar med att man är på dåligt humör, även om ens favoritlåt vunnit, eftersom man förstår att det är ett helt år kvar till nästa eurovision och dessutom har man lite ångest över hur mycket mat man ätit under hela kvällen. Jag tror det är precis från kvällar som eurovisionsfinalkvällen, som ordet ”stress eating” har hittats på.

Bjuder er på en till goding från eurovision historien.

YouTube Preview Image

En lokal sevärdhet

Vi håller på att gräva upp jord på vår framgård för att sätta in plattor istäälet. Det är faktiskt jobbigare än jag trodde. För min man alltså, själv har jag mest stått breved och tittat. Det är inte utan att jag känner mig som en lokal sevärdhet, för var och varannan minut står någon av grannarna på vår gård och frågar vad vi gör, hur vi tänker göra och ger tips om hur vi skall göra. Det är alltid roligt att få tips av folk utan att någon av dem erbjuder hjälp att gräva.

Idag är det dags för eurovisionen semifinal 2. Heja Sverige! Även om jag gillar årets låt så är den inte bättre än Islands låt från 2013, som enligt mig är den bästa eurovisionslåten någonsin.

Vilken är er favoritlåt i år?

God morgon världen

Idag vaknar jag upp till en solig vårdag. Första gånger på flera veckor känns de som att jag sovit ordentligt. Idag hör ni, är den dagen då jag skriver min nästsista tent under mina studier till socionom (förutsätt att jag alltså kommer igenom tenterna och inte behöver gå på omtentamen, men man får ju utgå från att jag kommer igenom tenterna).

Vad annat händer idag då? Jo, vi skall jobba på en skoluppgift med min grupp, sen blir det mat och chill hemma och ikväll mys i soffan när andra semifinalen i eurovisionen drar igång. Nu skall jag äta min frukost och repetera det sista inför tenten. Ha det så bra!

Eurovisionen

Ni är kanske ganska vana redan att mina inlägg ofta är lite humoristiska, men nu skall ni få läsa ett inlägg som jag skriver på fullt allvar. Något som jag personligen har svårt för är mobbning och orättvisa. Jag brinner speciellt mycket för utvecklingshämmades rättigheter i samhället. Vi har en del familjer med utvecklingshämmade barn i vår bekantskapskrets och vi har båda jobbat med utvecklingshämmade. Själv har jag jobbat på en avdelning för människor med grova beteendeproblem, några boenden och gjort praktiker på en dagcentral och en särskola.

Ibland blir jag lite mörkrädd för folks fördomar mot denna grupp av människor. Till min överraskning har det dessutom visat sig att det är unga människor som lider av dessa fördomar. Äldre människors orsaker till fördomar kunde jag förstå eftersom de vuxit upp i ett samhälle där man gömde undan utvecklingshämmade, men det har visat sig att det är dagens unga och vuxna som har en bild av utvecklingshämmade som dreglande, spastiska människor som bara sitter i en rullstol och inte förstår någonting. Joo, visst finns det människor som är spastiska och sitter i rullstol hela sitt liv, men det finns också de, som lever ett ganska vanligt liv i vårt samhälle. De går på jobb, i skola och sköter sina ärenden endera på egen hand eller så får de stöd någonstans ifrån.

Orsaken till att jag tar upp det här ämnet just idag, beror på att eurovisionen börjar idag och som säkert de flesta redan vet, så uppträds Finlands bidrag av ett band med utvecklingshämmade människor. De har fått en hel del kritik ända sedan de vann uttagningarna här i Finland som gjorde att de fick möjligheten att representera Finland i eurovisionen. De har kallats både fula och obegåvade och jag har tappat räkningen på hur ofta kommentaren ”de vann bara för att de är utvecklingshämmade” har framkommit. Att kalla någon ful offentligt, är så otroligt lågt och jag tror de flesta håller med mig. Sen att de skulle vara obegåvade känns ju också lite konstigt eftersom de uppenbarligen kan något som de flesta av oss inte kan. Eller hur många där ute kan spela gitarr? Eller vågar stå på en scen och sjunga och verkligen köra sitt eget race?

Sen kommentaren om att de sluppit till eurovisionen bara för att de är utvecklingshämmade, är som att säga att de inte är värda att vara med. Och nej, nu säger jag inte att man måste tycka om dem bara för att de är annorlunda, för det tycker jag inte. De är inte min favorit i årets eurovision, de var inte ens min favorit när de tävlade i uttagningarna. Det jag säger är att de är värda sin plats precis som alla andra som kommer uppträda i eurovisionen. Finlands folk har röstat dit dem och även om de inte har, enligt mig, någon bra låt musikvärt, så är jag så otroligt glad att de kommit så långt som de gjort. Deras sångtext handlar om en vanlig vardag för en utvecklingshämmad. ”Alltid måste jag stiga upp. Alltid måste jag dricka bra. Jag får inte äta godis. Jag får inte se mina kompisar.”, är bara några meningar från sången. Nu säger jag inte att livet för alla utvecklingshämmade ser ut så här, men tyvärr är det precis så i mångas fall. Jag förstår att eftersom de inte kan ta hand om sig själva självständigt, så måste de ha hjälp av andra som berättar för dem om hälsosamma levnadsvanor, men när man förnekar en utvecklingshämmad som bor på ett boende, att ta två chokladbitar till efterrätt och sedan åker hem från jobbet och själv äter en halv chokladplatta, så känner jag att det är något som är fel. Varför får inte denna person ta de där två chokladbitarna bara för att det inte är godisdag? Såklart kan man inte bara äta godis, men om nu han/hon har köpt chokladen för egna pengar och då och då vill ta sig en godbit, varför tillåter vi inte dem då?

Nu är jag säker på att någon tänker ”men fattar du inte att man måste hålla fast vid gränserna med dem?”. Joo, jag fattar det, men bara för att man är utvecklingshämmad, betyder det inte att man inte förstår gränser och att bara för att man får en chokladbit nu som då, så betyder det inte att man får godis när man än vill. När man jobbar med utvecklingshämmade, så måste man vara väldigt noga med att känna de personer man jobbar med. Var går gränsen för att en person kan göra självständiga beslut och var behöver de hjälp? Och när de behöver hjälp, hur mycket behöver de? En människa som har svårt att välja kläder på morgonen, kan känna stor ångest när skåpet är fullt med kläder, men ger du henne/honom två skjortor och två byxor att välja mellan, så kanske hon/han klarar av beslutet själv.

Som sagt, Pertti Kurikan Nimipäivät är inte min favorit i årets eurovision, men jag är så tacksam att de har tagit sig till eurovisionen med den låten de har. För även om de inte vinner eller ens kommer till final, så hoppas jag att de tillsammans med deras sångtext, kan bjuda på en och annan tankeställare för andra i världen.