Provridning vol. 1

Som ni vet så tycker jag om våra hästar väldigt mycket. Men för att hitta de här två guldklimparna, så har vi fått provrida en och annan häst.

Den första provridningen vi var på när vi skulle skaffa häst åt min svärmor, var en valack som var en korsning på fjording och svenskridponny. Vi fick höra om Oliver, som ponnyn hette, via min svärmors bekanta. Vi ringde upp försäljaren och hon berättade att Oliver precis hade kommit från Sverige och var jätte snäll och hade varit med på en NH (Naturlig horsmanship) kurs. Hon berättade att han är så snäll att man kan rida utan sadel och träns.

Som ni förstår blev vi väldigt intresserade eftersom det precis lät som en häst för oss i och med att det var min svärmors första egna häst. Vi åkte och kollade på hästen några dagar senare. När vi kom fram till ridskolan där hästen stog, skuffade säljaren in oss i bocen med Oliver som såg allt annat än sällskaps sjuk ut. No, vi ger det ett försök tänkte vi. Vi kollade en ung tjej som red Oliver medan vi tittade på och ställde frågor till försäljaren. Hon berättade att hon inte själv hade ridit på hästen någonsin och till och med en människa som aldrig hade sett en häst tidigare hade kunnat se att tjejen på hästryggen hade svårt att få Oliver att arbeta. Han var allt annat än sammarbetsvillig. Säljaren gav dessutom ifrån sig en fnysning när hon fick höra att jag bara ridit i 4 år när jag var yngre och sedan dess bara suttit på hästryggen då och då. Lite visste hon att de hästar jag ridit för det mesta var problemhästar och hästar med mycket varmblod i sig.

Så här i efterhand kan man ju säga att redan där i den situationen hade vi kunnat säga tack och hej, men jag var fastbesluten att visa denna tant till rifskolelärare att jag kunde behärska en häst som Oliver även om jag bara ridit i 4 år. Så upp på hästryggen bara och så satt jag igång att bestämt rida framåt på Oliver.

Det gick faktiskt bra och försäljarens ton förendrades rejält när hon såg mig rida. Allt gick bra, ända tills jag skulle lyfta gallop. Gallop blev det, men Oliver slängde sig åt sidan och störtande runt i ridhuset. Jag försökte styra Oliver mot väggen på ridhuset för att tvinga honom att stanna, men han slängde sig återigen mot ena sidan och stal bettet. Han störtade mot dörren på ridhuset och brydde sig inte ett dugg om att det stog 4 människor framför dörren som fick hoppa undan när vi kom huvudlöst skenande mot dem.

Eftersom dörren var stängd till ridhuset, märkte Oliver att han inte kunde komma ut, så åt sidan drog han igen. Lite visste han att just vid den sidan av ridhuset stod det en skottkärra, en plog och en massa hinder redskap. Han störtade genom skottkärran och rakt in i plogen där han fastnade med benen. I den stunden var jag allt mer än redo att hoppa ner från denna häst som jag aldrig mer skulle sätta mig upp på, inte ens om jag fick betalt för det, än mindre utan sadel och träns.

När jag kollade mot marken säg jag de stora plog taggarna rakt under oss och på mindre än några sekunder klamrade jag mig fast i manen på den panikslagna hästen och höll i mig för mitt liv. Försäljaren, tjejen och mina svärföräldrar stog med skräckslagna miner och tittade på mig och hästen.

På något konstigt sätt (förmodligen tack vare en skyddsängel) lyckades jag hålla mig kvar på hästen och den lyckades komma loss från plogen utan skador.

När jag landade på marken och räckte tjejen tyglarna, fick vi frågan av försäljaren ”vill ni köpa hästen? Har du, Jennie, tid att skola den?”. Nej, hon skämtade inte. Gissa vad vi svarade.

mulle_51969545e087c34166164ea31

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>