Provridning vol. 3

Hugo, eller Oliver 2.0 som jag valt att kalla honom, var en finnhäst valack som vi åkte för att kolla på när vi funderade på att sälja våra ponnyer och skaffa en till storhäst.

Precis som i fallet Oliver, så lovade försäljaren en snäll och sympatisk häst åt oss. Vi åkte och kolla med Precis som i fallet Oliver, så lovade försäljaren en snäll och sympatisk häst åt oss. Vi åkte och kolla med min svärmor, hennes kompis och kompisens lilla dotter.

Vi kom fram till en stor gård och träffade säljaren som var en ung tjej. Vi gick ner till hagen för att träffa denna underbara häst. Det första hästen gjorde när vi kom in i han var att han gick bort från oss. När vi väl fick fast honom så slet han sig loss genom att dra åt ena hållet.

När vi äntligen fick fast Hugo, så verkade han helt okej när vi borstade honom och gjorde honom i ordning. Säljaren berättade om hans historia och att han är jätte säker att rida ut på. Toppen! Tänkte vi.

När jag ledde honom ut till åkern som fungerade som ridplan, spände han upp sig rejält och steppade nervöst. En människa med självförsvarsinsikt hade nog sagt tack och adjö redan i den stunden, men eftersom jag tycks ha noll självförsvarsinsikt när det kommer till hästar så hoppade jag upp på ryggen. Jag hann rida ungefär 50 meter, när Hugo bestämde sig för att ställa sig på två ben. Jag han precis vända honom runt i luften för att hindra honom för att slippa upp på bakbenen ordentligt och skänklade på honom. På volterna drog han utåt med bigen och slängde även ut bakdelen från volten. Tanken att ”jag sitter på en stressad, okänd häst och rider på en åker som inte har några som helst staket” for genom mitt huvud och  när Hugo drog öronen bakåt och slängde bakdelen mot de som stog och tittade på provridningen, kände jag att det inte var någon ide att fortsätta provridningen. Hugo var absolut ingen häst för oss.

När jag sa att jag är redo att komma ner, eftersom det inte är någon ide att stressa hästen mera, så sa försäljaren ”han kanvara ganska het såhär på ridplanen, men i terrängen är han jätte lugn. Om du vill kan du rida honom på vägen här så får du se.” Jag hade lust att säga att det inte fanns någon som helst möjlighet att jag skulle rida denna häst på vägen där det kör bilar, men tackade istället artigt nej.

143002

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>