Host

Jag ligger hemma i sängen och kollar på Svensson Svensson. Blev hemskickad från jobbet idag eftersom jag har feber och världens halsont. Urgh.

Jag hade även min utvärdering av praktik idag, det gick bra. Lite tråkigt att praktiken redan är slut med tanke på att jag lärt mig mycket även under den här korta tiden, men som tur gjorde jag praktiken på min arbetsplats så jag har fördelen att jag kan ställa frågor till min cheg angående chefyrket i fortsättningen också. Usch vad flummigt det här nu låter, men ni fattar vad jag menar.

Förresten jag var ju till stallet i söndags. Red ut i terrängen med Noomi. Gjorde lite intervall träning med henne. Eftersom hon redan är 17 år och alltså inte mer skall jobbas så mycket så blir det ofta uteritter för henne. Annors också rider vi ut våra hästar mycket. Man kan öva så mycket samma saker i terrängen som på ridplanen och det är bra för både häst och ryttare att komma ut i skogen, inte bara trava runt på fyrkantsspåret.

Batseeba fick en ledig dag i och med att det var så blåsigt. Hon är alltid så studsig och nervös när det blåser så vi undviker att rida henne såna blåsiga dagar. Nu pratar jag om väldigt blåsiga dagar, inte bara när det är lite småblåsigt. Men härligt var det att sitta på hästryggen igen!

4 saker ni inte visste om mig

De flesta gör listor som skrivs handlar alltid om 5 saker. Men eftersom jag nästan ständigt måste vara som kärringen mot strömmen, så skriver jag en lista med 4 saker ni inte visste om mig. Här har ni dom:

1. Jag pratar flytande 4 språk. Svenska, finska, engelska och Sibbodialekt. Och ja, jag tycker sibbodialekt är ett eget språk, det borde det vara i alla fall.

2. Jag har dyslexi och tack vare det är det jobbigt för mig att läsa och extremt jobbigt för mig är textuppgifter i matematik, dessutom måste jag tänka efter vilket är höger och vilket vänster, varje gång jag måste använda höger och vänster.

3.  När jag läste en tidningsartikel som handlade om roliga namn, tog det mig flera minuter att förstå vad som var roligt i namnet Jennie Ahl. Till slut förstod jag att man läser det som genial. Var extremt nöjd att mitt namn var del av något så bra som att vara ett geni, enda tills jag förstod att detta inte alls stämde in på mig, med tanke på hur länge det tog för mig att förstå hur man läste Jennie Ahl.

4. Jag har massor med information som är fullständigt onödigt.

Så, nu har även ni lite mer information om något som ni inte har något nytta av.

Svar på era frågor

  1. Hej! Tycker om din blogg. Om du inte fick jobba med det du jobbar. Vad skulle du då jobba med?
    Hej! Tack. Om jag inte jobbade med barn, skulle jag nog vilja vara författare eller något inom ridsporten. Tyvärr är båda yrken sådana där man inte har någon stabil månadsinkomst, vilket skulle stressa mig så mycket att jag knappast kunde jobba med det.
  2. Om du tänker på alla hästar du hadt. vilken har varit viktigast för dig? roligaste minne från ridsporten?

    Hm..viktigaste hästen för mig har nog varit en korsningsponny som jag red när jag var 10-14 år. Men alla hästar jag har jobbat mera med har haft stor betydelse för mig, alla på sitt egna unika sätt.

     

  3. vad är det viktigaste i ditt liv?
    gillar bloggen!

    Tack för att du läser bloggen! Viktigast för mig i livet är absolut min man. Därefter kommer alla våra vänner/släktingar och att alla är friska och lyckliga. Jag vet, låter som en klyscha men så är det faktiskt.

     

  4. Vad är din musiksmak?

    Min musiksmak varierar väldigt mycket enligt mitt humör. Fast oftast blir det sånger med glada melodier och ord som på något sätt rör mig.

     

    Tack för era frågor!

Jag

Det är svårt att börja det här inlägget utan att det skall låta allt för mycket som en lågstadie elevs uppsats. Ni vet, ”Jag heter Lisa och bor i ett egnahemshus med min mamma och pappa och min bror och min syster osv.”. I alla fall, låt mig få presentera mig.

Mitt namn är Jennie. Jag är en 24-årig finlandssvensk som bor i Finland med min man. Jag är utbildad till närvårdare och nu studerar jag sista året till socionom. Jag arbetar på sidan av mina studier. Min fritid spenderar jag med min man, mina kompisar, våra släktingar och i stallet. Jag hjälper till att ta hand om min svärmors hästar. Dessutom går jag med jämna mellanrum på träning hos min ridlärare.

Jag är uppvuxen i en väldigt sportig familj. Enda sedan liten har jag provat på en massa olika sporter som friidrott, ringette, skidning osv. Ringette blev fort sporten jag tog upp och höll på med enda tills jag började intressera mig för ridsporten och jag valde den framöver ringetten.

Jag har hållit på med hästar sedan jag var 9 år gammal, efter att ha tjatat på mina föräldrar om att få åka på ridläger. Efter det första ridlägret började jag på en ridskola, där vi red shettisar. Efter ett års ridning, en massa avramlingar och många blåa trampade tår, bestämde mina föräldrar att jag skulle börja på en annan ridskola, vilket visade sig vara det bästa som kunde hända mig med tanke på ridsporten. Jag fick rida för två kunniga ridlärare, rida en massa olika hästar och även jobba i stallet under veckorna. Under sommaren då det inte var några ridlektioner eller ridläger, fick jag rida ridskolans hästar samtidigt som jag sommarjobbade på stallet. All grund till min ridning och horsemanship, lades under de 4 åren jag red på den ridskolan. Då var jag väldigt inriktad på hoppning och gjorde mina första tävlingsstarter i både hoppning och dressyr.

Vid 12-års ålder började mitt intresse för ringette vakna igen. En tid höll jag på med både ringette och ridning, men snart blev jag tvungen att välja någondera och ringette blev det. Jag spelade ringette ännu året jag fyllde 20 år. Under de 8 åren jag spelade aktivt ringette, var jag med och vann 2 FM guld och 1 FM silver i juniorerna, 1 FM silver i damernas serie och VM guld i U19 ungdomslandslaget. Min karriär tog slut efter att jag skadade mitt knä under ungdoms VM och bland annat den skadan var anledningen till att min motivation att spela ringette på en så hög nivå sjönk.

Men allting har en orsak vill jag tänka. Skulle jag inte ha slutat med ringetten, skulle jag inte ha flyttat från huvudstadsregionen och träffat min man. Så frågar man mig idag om jag ångrar att jag slutat spela ringette, är svarat absolut inte. Jag har fått något mycket större i stället och det tackar jag Gud för.

Det tog en lång tid för mig att börja idrotta över huvud taget efter att jag slutade spela ringette. Dels för att min kropp var alldeles slut och dels för att jag i 7 års tid hade tränat 5-9 gånger per vecka och spelat 1-2 matcher per vecka under spelsäsongen. Där på ännu alla spelresor, så kan ni förstå att jag även mentalt var väldigt trött på allt som heter sport. Jag kan ärligt säga, att jag först för några månader sedan har kunnat njuta av t.ex. joggning på samma sätt som jag gjorde under min ringettekarriär.

Ungefär ett år efter att jag slutat spela ringette, tog jag upp ridningen igen och på den vägen är jag idag. Fast nu med större inriktning på dressyr.
WP_20140403_013